Förr i tiden vakade man också in tolvslaget, men man gjorde det inte i glädje, som i vår tid. Den som sov in det nya året skulle bli lat och dåsig hela det kommande året, och tiden fram till tolvslaget tillbringade man med att äta lutfisk och gröt och skåda efter tecken på vad som skulle ske under det nya året. En ofta återberättad sedvänja var att man kastade en sko över axeln mot ytterdörren, och om spetsen på skon riktades utåt var det ett varsel om att den som kastat skulle avlida under året.
"Nyårsnatten kunde vad som helst hända. Man trodde att spökena voro ute den natten och tolvslaget var mycket farligt. Man borde inte vara ute vid den timmen, ty man kunde bli klämd av de döda. Ja, jag hörde talas om att en kvinna försvann den natten och kom aldrig tillbaka. Man trodde att de döda hade tagit henne", berättade Anders Johansson från Ed, född 1838, hämtat ur boken Folkminnen från Näs härad (källa även i övrigt här).
Och när man så utvakad steg upp på nyårsdagen så var det inte slut med teckenskådandet. I allt som man företog sig den dagen i arbete och sociala sammanhang hade betydelse för det följande året. Jag tror jag föredrar att börja det nya året utan att fundera över framtiden där jag sitter med min kebabpizza...
Skrapade lite på det där med skokastandet, och fann den i ett något mer positivt sammanhang, och på ett oväntat håll. Det visar sig att de ensamstående kvinnorna i Tjeckien i juletid skall kasta en sko på samma sätt, med den skillnaden att om skon har spetsen mot dörren så blir kastaren gift, men hamnar hälen utåt så får hon leva ensam ännu ett år. Kan traditionen finnas på fler håll?
Nyårsfirande är förhållandevis nytt fenomen, vilket jag kan förstå, för det har ju ingen speciell betydelse egentligen.
Själv ska jag inte fira imorgon. Det blir en ordinär söndag.
#1 Mycket vidskeplighet var det också på midsommar.
**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**
"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"
"c) i förb. med kasta, i uttr. som beteckna att ngn kastar en sko (bakåt över sitt eget huvud) för att av skons ställning på golvet utläsa ngt om framtiden. Har icke tienstefolket kastat skon öfwer hufwudet, at erfara, om de längre än detta åhret skola tiena i thet huset, eller ei? Scherping Cober 2: 33 (1737).
(På nyårsaftonen) kastade man skor och tände ljus i valnötskal, för att utforska det kommande årets händelser. Forssman Gret. 165 (1897).
Om man julafton kastar sin sko mot dörren, då man kläder af sig, så får man veta, om man skall flytta följande år eller ej. Vänder sig skospetsen åt dörren, får man flytta; vänder den sig inåt rummet, kommer man att stanna kvar. Landsm. VIII. 3: 8 (1898)."
"Kom alltid ihåg att du är helt unik. Precis som alla andra."(~Margaret Mead, amerikansk kulturantropolog.)
Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.
