Ja, det lär vi nog aldrig få reda på vad som hände…..men bilden för ju onekligen tankarna åt det värsta.

Oj jisses….vilka förfäder…..du borde vara skald och författare!!🙂

#1 Länsmannen är förvisso en förfäder, men Selma och gänget är ju bara släkt på väldigt långt håll. Fast något var det nog i DNA-strängarna som de haft nytta av i skrivandet. Själv får jag väl "författa" här, och det är inte det sämsta! 😉

Ska man dra på det långt…..så är vi alla släkt😉

#3 Kanske!  Fast så som vetenskapen utvecklas så kanske vi inte kan det för givet heller…🤔

Vad spännande att få läsa om din förfader Carpinus! Ända sedan galenskaparnas mor tuta har jag känt ett behov att få säga länsmans djävul ibland. Och kanske var det namnet finnarna använde på din släkting med?😉

#5 Ja, risken finns - och kanske klingade det ännu mer märgfullt på deras språk? (Jag försökte översätta "länsmansdjävul" från svenska till finska med Google översätt, men jag fick bara upp förslaget Sheriff Devil…) 😃

Ha ha ha nog tycker jag att galenskaparnas utryck känns mustigare i alla fall.😄

Hahaha "Jag stånkar kôrv, länsmansdjävul!"😃

Akta er ni för Nils, han är inte att leka med! 😃 Så här ser hans Länsmansgård ut nu för tiden. Den hade man ju gärna ärvt…

https://www.youtube.com/watch?v=EARQiYmLmmw

Kunde inte låta bli😛

#10 Men där är ju Nils! Det skall bli trevligt att se - tackar! 🙂

SR Värmland: _"Hyttor, svedjebruk och mystiska skatter. Gunde Johansson berättar om svedjefinnarna."
_

"Om Motjärnshyttans historia, hur finnarna fördrevs av Uddeholmsbolaget och om den mystiska skatt som Kristoffer Jönsson Havuinen sänkte i Sandsjön berättar Gunde Johansson, trubaduren som också själv bodde på herrgården i Motjärnshyttan. Programmet är inspelat och sänt i P4 Värmland 1980."

Kan höras här (5:07).

Det där har jag hört och läst om innan. Greven på Uddeholm var som en diktator. Oehört tragiskt hur han och bolaget gick hårt åt svedjefinnarna…..tänk den stackars oskyldige blinde mannen som fick springa gatlopp😕

Hittade en märklig  historia i ett gammalt klipp från tidningen Kalmar den 18 juni 1909. Tyvärr har jag inte fått fram något mer om kvinnan i båten - om hon återfick minnet om vad som hade hänt henne.

"Den mystiska seglatsen på Västkusten. På torsdagen i förra veckan infördes såsom vi förut omtalat till Grisebådarna en båt, som till hälften fylld med vatten, låg och dref för vinden. I båten befann sig en ensam kvinna, hvilken ej kunde redogöra för hvem hon var, hvarifrån hon kom eller hvart hon ärnade sig.

På söndag morgon sändes kvinnan med en makrillfiskare till Koster och därifrån till Strömstad. Hon uppger nu, att hon heter Emma Jansson samt att hon är dotter till en numera afliden landtbrukare i Värmland. Hon hade en tid varit i Stockholm som sömmerska och hade nyss rest därifrån för att besöka sin mor i Värmland. Hon säger sig ha rest på tåget till Kristinehamn, men minnes sedan icke, hur hon rest. Antagligen har hon med ekan kommit från södra Norge. Hon uppger, att hon är 29 år gammal, men ser ut att vara 35 á 40 år. Hon är af medellängd, har mörkt hår och blåa ögon. Fattigvårdsstyrelsen i Strömstad kommer nu att anställa efterforskningar angående hennes hemort och förhållanden för öfrigt."

Lite otäckt när det blir så och det är ju långt ifrån den ende som drabbats av det.

#15 Nej, det står ju om liknande fall i tidningarna då och då - en del äkta, i andra fall fejkade. Men för Emma var det säkert på fullt allvar, och hon verkade ju ha återfått minnet delvis när hon fått vila någon dag.

Ja just det…..den historien minns jag!

Men det är rätt sällan som om jag har läst om ett sånt gammalt fall som i #14.

#18 Precis!

Det finns ju en del sådana här berättelser där folk verkligen har tappat minnet.

Förr kunde man ju prata om bergtagen.

Är det vanligt att det sker om man befinner sig ute på vattnet?

Man undrar ju om det är något problem med hjärnan som är boven i dramat eller om en del varit borta rent fysiskt också 

Vilka anor du har Carpinius!

Tror du att det är din släkting som spökar där?

iså fall kunde du ju åka dit och ha en liten släkt träff.

#20 Vet inte om det är vanligare vid vattnet med minnesluckor eller om det bara är tillfälligheter. Vi kanske får forska lite i det?

Vad gäller spökerierna på Länsmansgården så uppfattade jag av GH:s länk att åtminstone mangårdsbyggnaden är uppförd efter Nils tid. Jag får väl erkänna att jag är dåligt insatt i ämnet, men skulle Nils kunna tänkas hälsa på även i en senare uppförd byggnad?

Den släktträffen skulle i alla fall ha kunnat bli intressant! 🙂

Hade f.ö. kontakt med en av hans ättlingar i USA, dit tre bröder tog sig under ganska äventyrliga omständigheter. Jag fick en video från en släktträff, och de verkar vara många "släktingar" som upprätthåller minnen och traditioner från sin sin svenska släkt.

#14 Det är alltid roligt att läsa ur gamla tidningar. Jag fick en bunt gamla lokala tidningar för flera år sedan. Det var flera upplagor av Värmlands Folkblad och Nya Wermlands-tidningen från 1960-talet. Dumt nog kastade jag dom.. Annars hade jag kunnat gjort inlägg om vad som hände och skedde i länet på den tiden.. Kanske hade funnits ett värde i dom också.

Jodå Carpinus…..är han platsbunden som spöke, så kan han vara kvar oavsett hur många hus som byggs i framtiden🙂

Ja, gamla tidningar är kul att läsa. Jag har några gamla nummer av Såningsmannen och Idun från första hälften av 1900-talet!

#22 De blir kanske värdefulla med tiden!🙂

Kungliga biblioteket har en del gamla tidningar man kan bläddra i digitalt , bl.a. Wermlands läns tidning 1871-79. Där kan man hitta ett och annat, inte minst om man utnyttjar sökfunktionen.

Tack för länken Carpinus!🙂 Den sidan ska jag spara i mina favoriter.

#25 Väl bekomme! 🙂

Inga vidare arbetsförhållanden…

http://www.minnenasjournal.nu/drangen-fick-raka-sig-i-stallet/

#0 Mer om NBB.

http://nwt.se/familj/2016/07/23/en-slakt-med-lang-historia

#27 Nä det var det inte och många drängar bodde ju  också i ladugården bland djuren.