Elis var ute på en av sina många inköpsresor med cykeln och eftersom det var vanligt på den tiden att en affärsuppgörelse bekräftades med en sup eller flera och med tanke på hur många ställen som Elis ofta hann besöka under en dylik inköpsresa, så var det inte märkligt att färden hem gick lite vingligt.

När Elis en gång kom cyklandes så stöp han i backen på den branta uppfarten till Taserud. Då kom några av snickarlärlingarna mötandes för att hjälpa honom upp. Men då sa Elis:

"Dä tjäner ittnô te pôjker, lätt mä ligge, ja ska strax ikôll igen!"😃

En gång kom en amerikanare från Texas på besök hos Elis och skröt med att hans hus och sina ägor är så stort att det tar en hel dag att köra runt med en bil.

Då svarade Elis: "En tocken bil har ja åg haft!"  😃

Elis kommer cyklande på sin cykel en kväll, när blir han stoppad av polisen
Polisen säger:
- Elis du har inget bakljus!
Elis:
- Det var konstigt, det hade jag förut…
Polisen:
- Det finns inget där nu i alla fall!
Elis:
- Då måste nån ha stulit bakljuset, som var skruvatfast.
Polisen:
- Det finns inget hål för skruven till bakljuset!
Elis:
- Ja, då måste dom ha stulit det också

Elis går fram och tillbaka längs vägkanten en kväll när en bekant passerar. Han stannar och frågar Elis om han letar efter något.

"Ja", säger Elis, "se ja ha tappa klocka mi".

"Då får jag väl hjälpa dig då", säger hans bekant. "Och du är säker på att det var  här du tappade den?"

"Nä", säger Elis, "dä va längre bort, men dä ä e gatlökte här, så dä ä lättare å lete."

Hahaha😂

Det finns en ofta hörd historia om Elis och Karl IX:s staty på Residenstorget i Karlstad. Elis kom med ett tidigt tåg från Stockholm och hade lite tid över att spendera i Karlstad innan vidarefärden hem till Arvika. Han styrde stegen till Residenstorget och ställde sig att betrakta statyn på Karl IX, skapad av hans bror bildhuggaren Christian Eriksson. Då kom en polis fram, det var ju inte långt till den dåvarande polisstationen i Karlstad. Konstapeln hade nog också lite tid över, så han frågade Elis om han visste vad det var för en "gôbbe" som stod staty.

"Dä mätte ja fäll vete", svarade Elis. "Dä ä tjocke släkta - brorsônen min!"

Polisen såg ut som ett frågetecken.

"Jo, förstår konstapeln", förklarade Elis. "Dä ä Christian, bror min som ä pappa te denna gôbben, så då måtte han fäll vare min brorsôn."

Historien överkopierad från annan tråd på begäran av sajtvärden.

Bra…hahaha😂

Puttar upp😃

Lite mer om Elis och några vitsar😃

http://www.dn.se/arkiv/kultur/varmlandsk-host-elis-del-2-elis-i-tasere-arvikas-mest

Elis kom trampande i full karriär på en mörklagd cykel en kall och mörk höstkväll. Arvikas poliskonstapel klev ut i vägen och ropade: "hallå där Eriksson, man skall ha tänd lykta på cykeln!"

"Ska ha och ska ha", muttrade Elis och trampade på. "Dä ä så möe en ska ha. Just nu skulle ja ville ha ett par varme vanter."

Elis i Taserud var bjuden på släktträff mitt i vintern. Dom bara hälarna i träskorna lyste röda av kylan. Varpå han fick en sträng tillsägelse om sin ovårdade klädsel och att han gick runt utan strumpor. -Nog har ja strömper, men di sitter längre fram, svarade Elis.

Det finns flera historier om Elis i Taserud som till cykel stoppades av polisen. Som när han kom cyklande i mörkret med svart framlykta. -Löckta bränner inte.. -Då får Elis allt ta och kliva av cykeln och gå och dra den hem, sa konstapeln -Ja, har allt pröva dä, men löckta bränner inte ändå, svarade Elis.

Hahaha😁

Den första historien jag hörde var om när Elis i Taserud var på söndagens gudstjänst. Mitt under gudstjänsten kände Elis hur blåsan började trycka på och han kände ett stort behov att ta sig ut ur kyrkan och hitta ett lämpligt ställe att lätta på trycket. Sagt, och gjort. Han trevade sig fram i bänkraden bland övriga kyrkobesökare och när han kom ut i mittgången på väg mot dörren läste prästen i bönen - Var skall du gå du syndaaare? Då vände sig Elis om och svarade -Ja ska bare gå ut å pesse, kommer snart tebaaakaa! 😅

Jag kollade i en bok härom dan om värmlandshistorier. Där fanns flera historier om Elis i Taserud publicerade. Det stod i boken att han var en ordvitsare och oerhört kvick i tanken på att hitta på roliga svar. Han var med andra ord inte dum utan snarare bra på att spela dum för att jäklas lite med folk..

Det finns en tydlig koppling mellan värmlänningar och humor. Och det gladlynta positiva att det ordnar sig och att det kunde ha varit värre. Som när Elis med en reskamrat besökt kungliga huvudstaden. Men nu gick det inte bättre än att dom lyckades missa tåget hem till Arvika. -Ja, där geck tåge. Men nu schlapp ja vänte på' re. För å vänte på tåg ä dä varste ja vet..